Ett år senare

Vi har under året som gått vid ett flertal tillfällen yttrat meningar så som ”för ett år sen, vid den här tiden, var vi på Nya Zeeland”, ”…Gili Meno” eller ”…Tioman” men plötsligt har ännu ett år flugit förbi och för ett år sen, vid den här tiden, hade vi precis flyttat in i huset. Förr förra fredagen var det på dagen ett år sen vi skrev på de sista papperna och konvojen begav sig norrut från Kristianstad, in på en mindre väg och senare in på ytterligare en mindre väg och när den vägen tog slut så var vi hemma. Hemma hos oss. Hemma i våran skog.

   Mycket har hänt under det här senaste året. Vi tycker själva inte vi har gjort så värst mycket men familj och vänner som kommer hit lite då och då, ibland med månaders mellanrum påpekar det tydligt varje gång. Meningen ”som ni har jobbat!” har yttrats många gånger av våra gäster.

Den som kanske uppfattade den största förändringen var en av döttrarna till mannen som bodde här för 5 år sedan. Vi kallar henne ibland för ”Gustavs gamla mormor”, det var nämligen av hennes dotters familj som vi fick ta över Gustav. Tillsammans med sin man och sina barnbarn kom de upp och hälsade på oss för någon månad sedan. Inte nog med att det var väldigt roligt att ha dom här så hade de med sig en bag-in-box och sådana gäster är alltid välkomna.

Nu när inflyttnings-årsdagen passerades tittade jag igenom bilderna från första veckan här hemma. Och nu är vi beredda att hålla med, som vi har jobbat. Vissa bilder som vi tagit är svåra att utskilja var dom faktiskt är tagna. När vi flyttade in hade trädgården stått så gott som orörd i fyra år och naturen hade varit snabb på att ta tillbaka det som en gång varit hennes. Under det senaste året har vi gjort vårt bästa för att laga de sår som fanns här i trädgården och försökt hitta en balans så att vi kan leva här, inte bara av utan tillsammans med naturen. Med sår så menar jag de högar med skrot vi hittat ute på ängarna, allt från rester av uppeldade trädgårdsmöbler, bildäck och sängar. I murarna har vi hittat mängder med tegel, glas och plåtburkar. Ute i skogen, på ängarna och i de gamla hagarna har vi hittat massor av taggtråd och nät. Vi är fortfarande inte klara, det mesta är dock bortforslat men vem vet var som gömmer sig i snåret bakom garaget…

   Det första vi gjorde när vi flyttade in var att tömma både krypgrunden och jordkällaren som båda två nu är fria från diverse bråte och tidningar. I jordkällaren har Johan lagt ett fint stengolv och jag har börjat fylla hyllorna med saft och sylt. Nästa projekt vi tog oss an var vinden och sedan det värsta i ladan och garaget. Vid två tillfällen har vi haft en container här och 3 ton skit har vi fraktat bort! 3 ton med tidningar, trasiga och murkna möbler och gammal köksinredning. För övrig så har vi inte gjort något inne i huset men har i alla fall fått till ett trevligt hem.

Det första våra gäster lägger märke till när de kommer hit brukar vara fruktträdgården. Jag hoppas varje gång att det ska vara skylten jag gjorde med varningstrianglar men får väl erkänna att jag gjorde den alldeles för liten. Många kommenterar i alla fall vilken fin fruktträdgård vi gjort och undrar hur många träd där är, då brukar vi svara att vi tappat räkningen men tror att där är 25. Nästa fråga brukar vara ”är det bara äpple” och då svarar vi ”nej,nej där är äpple, päron, körsbär, mandel, valnöt och kiwi”. När vi rundar huset och kommer ut på baksidan brukar vi berätta att när vi flyttade in så var gräset, inkl nässlor och andra blommor, lika högt som mig men att vi nu börjar få till någon som väldigt mycket påminner om en gräsmatta.

Längre ner på tomten har trädgårdslandet kommit i ordning där vi stolt visar upp mina gul-, röd- och silverlökar, de stora jordgubbsplantorna, purjolöken och drar upp en morot för provsmakning. Ytterligare längre ner på tomten där det förut fanns ingenting förutom en stig finns nu en pergola där rosor, rhododendron, blå- och vitregn och klätterhortensior växter så det knakar. Till vänster ser vi stigen som leder till gäststugan men också det nya landet jag håller på med att gräva och det gamla växthuset som delvis är klätt med murgröna. Efter att ha gått igenom, den så gott som klara, pergolan tar vi vänster och går förbi lingonbacken och kommer så småningom fram till den största dammen. För ett år sen så kom vi inte längre men nu har vi inte bara röjt upp i den aningen igenvuxna dammen utan även skapat en gångstig runt den. Halvvägs runt kommer man till bryggan, den också så gott som klar, ifrån den kan man hoppa i, eller använda stegen, ner i vattnet om man vill svalka av sig. Senare i sommar, eller till nästa vår, ska vi hyra en slamsugare och rensa upp botten från all dy som bildats där genom åren. Under halvmetern med dy finns nämligen sandbotten och får vi fram sanden så uppfattas vattnet som ljusare och klarare och vi slipper bli skitiga av dy som lätt virvlar upp när vi badar.

   Det stora projektet vi håller på med just nu är växthuset. Det börjar ta mer och mer form och på lördag då ska de muras för fulla muggar. Vi ser båda framemot att det ska bli klart men jag ser kanske lite extra fram emot det för så fort tomatplantorna flyttat ut från den inglasade verandan ska mitt skrivbord, inklusive symaskin och staffli flytta ut dit. Där ute kan jag sprida ut mig så mycket jag vill, och kan på 8kvm. Det ska i alla fall bli skönt att kunna sitta där ute ostört och inte behöva plocka undan för att jag är i vägen för mig själv, för Johan eller för katten.

Det var trevligt med lite sommar nu under förra veckan men regniga dagar som denna stannar vi nog inne hela dagen. Både Johan och Gustav tar sovmorgon idag, den ena i sängen och den andra på badrumsmattan och jag får då lugn och ro att sätta mig ner och skriva. Det var på tiden men detta var allt för den här gången. Nu får bilderna tala för sig själva.

pusshaj!