”…varför är det en anka på toa?”

Standard

Det var värst vad vintern kom tidigt i år, vilket i sig inte gör så mycket – om den bara stannar kvar och inte velar fram och tillbaka. De som blev mest förvånade över den tidiga snön var hönsen och ankorna. När Johan gick ut i lördagsmorse för att släppa ut djuren blev det i vanlig ordning fullt med liv och rörelse inne i hönshuset redan då vår ytterdörr öppnas. Väl framme vid hönshusdörren vara alla djuren (åtta ankor, sju höns, två tuppar och två gäss) som vanligt redo att rusa ut så fort dörren öppnas men den där gången blev ankorna som var närmast dörren så paffa på vägen ut att de stannade på tröskeln vilket ledde till att alla de andra ankorna och gässen sprang in i dom, hönsen som vanligtvis springer ut sist gjorde sitt bästa för att undvika högen med ankor som blockerade dörren genom att flyga över dom. Men i dörröppningen förstod dom också varför ankorna stannat och visste nu inte vart de skulle landa. Ett par av hönsen vände och stack in igen medan de som väl kommit ut siktade på att sätta sig antingen på muren eller på planteringsbordet – utan någon större succé. Hönsen är inte superduktiga på att flyga, ett par meter går bra och upp till bjälkarna är inte heller några problem men att ta sig ända bort till muren eller bordet var tydligen för långt och istället kraschlandade dom i den mjuka snön för att sedan springa tillbaka in i ladan. Det hela var en väldigt rolig scen och näste gång det plötsligt kommer en massa snö ska vi rigga upp med kamera för att fånga deras klumpiga entré på film.

En morgon förra veckan, ett par dagar innan det blev snö och kallt, när jag gick ut för att släppa ut djuren tyckte jag att det var ovanligt tyst ute i ladan. Det brukar kvackas och kacklas för fullt så fort ytterdörren öppnas, jag anade onåd och skyndade mig ut till hönshuset. Jag öppnade dörren och alla djuren var där, de stod bara stilla och var tysta allihop. Det enda som hördes var ett lätt skvalpande från regnvattentunnan. Taket i ladan har två större hål och ett par mindre där det droppar in när det regnar. De större hålen har vi provisoriskt täckt över med presenningar och under dropphålen ställt spannar. Ett av dropphålen är inne hos ankorna, det är inte mycket det regnar in där men för att ströet ska hållas torrt och för att de inte ska kunna bada i vattnet placerade vi en högre tunna där inne men en av ankorna hade ändå, hur vet vi inte, lyckats ta sig ner i tunnan. Jag såg hur hennes lilla huvud tittade upp över kanten när hon förgäves försökte hoppa upp ur tunnan. Frukosten till djuren fick vänta och jag skyndade mig till hennes undsättning. Både ankan och vattnet hälldes ut och efter en snabb titt på henne såg jag att hon inte hade några synliga skador – bara genomblött och nedkyld. Medan djuren fick mat och vatten såg jag hur de andra honorna och den unga hanen var på den blöta ankan, de både bet henne och knuffade undan henne från vattnet och maten. Då gick jag in, höjde värmen på elementet på toaletten, plockade undan badrumsmattorna, la ut tidningspapper på golvet och gick ut igen och hämtade in den blöta och frusna ankan. För en gångs skull var hon lätt att fånga, vanligtvis är ankorna förvånansvärt snabba trots att de är klumpiga och har så små ben. När jag en stund senare efter att ha gett den blöta ankan både mat och vatten, satte jag mig framför brasan och åt frukost hörde jag en nyvaken Johan men en aning förvåning i rösten fråga ”Älskling? Varför är det en anka på toa?”. Senare på eftermiddagen när hon var torr och varm fick hon komma ut till flocken igen, sprang hon ut ihopkrupen som om hon visade sig undergiven och bad om ursäkt för att ha varit ifrån gruppen, hon fick ännu ett nyp av den unga hanen men sen var det bra. Nu hänger de alla tillsammans och verkar glada igen.

DSC_0362

Nog om ankor, jag har äntligen fått lite mer tid över här hemma och har utnyttjat tiden väl. Jag har sedan länge, ja sen vi flyttade in ungefär, letat efter en garderob till sovrummet men utan att hittat något som passat i både höjd och bredd (och till ett vettigt pris) och sent en söndagseftermiddag bestämde jag mig att jag skulle sluta leta och bygga en själv. Jag funderade en stund hur den skulle se ut, tog lite mått och inventerade brädor ute i ladan. Att jag behövde en sticksåg insåg jag ganska snabbt och ett sms senare var det problemet löst. När Johan kom hem från Kristianstad ett par dagar senare stod där en färdig dubbelgarderob i sovrummet. Ja, så gott som färdig var den i alla fall, färgen räckte inte men det kompletterades några dagar senare och nu är det bara ett par knoppar som fattas. Förutom snickrat hade jag även målat väggen bakom kaminen och det var ju inte en dag för tidigt – att jag inte tänk på det innan.

Jag fick blodad tand och bestämde mig direkt för att även bygga mig en skänk. Jag har sedan sjukhustiden i München haft drömmen om en asymmetrisk byrå men har samtidigt tyckt att 15-30 000 för en byrå/skänk är lite väl magstarkt. I stället jag investerade i ett gäng gångjärn för 150kr och byggde en skänk med två utdragbara lådor och tre skåp. Även här fattas det knoppar och handtag och förutom monteringen av benen så är skänken klar.

brasan

Ute i växthuset händer det verkligen grejer, nu kommer jag inte ihåg hur långt vi hade kommit när jag uppdaterade bloggen sist men nu är det i alla fall så gott som klart. Kanalplasten är på plats, trätaket och gavlarna är både uppe, tätade och isolerade. Väggarna är putsade, fönster och dörrar är monterade. Ackumulatortanken och kaminen är på plats och idag är elingenjören här och drar sladdar mellan solpanelen, batteriet, transformatorn och växtbelysningen. Imorgon kommer VVS:aren och kopplar ihop värmesystemet och även rökkanalen ska då komma på plats.

Vi började projektet växthusbygge redan i april och det har tagit mycket längre tid att slutföra än vad vi hade räknat med och nu blev det plötsligt bråttom. Våra tropiska växter är inte jätteförtjusta i det skånska höstvädret och med en natts marginal kunde citrus- och olivträden flytta in i växthuset innan det blev riktigt kallt. Träden hade inte nödvändigtvis dött men de hade troligtvis tappat/släppt sina frukter och lagt sin energi på att överleva.

Redan nu är det frostfritt i växthuset och med hjälp av en liten fläkt (som tickar pengar för varje timme som går) är det ungefär 10 plusgrader där ute. Som sagt, imorgon (onsdag) kopplas både kaminen och värmesystemet in och förhoppningsvis kan vi börja elda där ute redan då. Kaminen ska värma upp en vattentank och det varma vattnet pumpas sedan runt i dels ett element men också i rör som ligger begravda i odlingsbäddarna. På så vis värms jorden upp ytterligare och tack vare ackumulatortanken räcker det med att vi eldar någon timme var tredje dag. Målet är att växthuset ska hålla ungefär 15 grader under hela vintern.

Vi är väldigt glada att vi äntligen är i slutskedet av det där lilla projektet, dels för att vintern redan är här och att vi snart kan vi börja odla tomater och sallad igen. Men främst är vi glada att vi nu gjort den största investeringen som krävs (för våra breddgrader) för att en dag kunna bli självförsörjande på grönsaker och frukt året runt.

Vill ni se mer från växthuset så kan ni titta på klippen här nedan.

pusshaj

växthus

DSC_0405

DSC_0396

 

Annonser

One response »

  1. Det är alltid lika spännande att läsa om livet på Jeppa Svenstorp. Jag blir lycklig och otrolig imponerad av Lindas och Johans energi och målmedvetenhet. /Kram från Eva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s