Sommaren i korthet

Standard

Det är som vanligt fullt ös här ute i vår skog. Här finns alltid mycket att göra men arbetsmässigt skulle jag tippa på att just nu har vi som mest att göra. Diverse grödor i både trädgårdslandet och i växthusen (ja vi har numera två växthus) börjar bli klara och med det följer bearbetning så som inläggning, torkning syltning/saftning och infrysning – allt för att vi ska ha mat även under vintern. Strax utanför dörren har vi ett litet hallonsnår som än så länge gett oss två liter finfina hallon. Det känns lyxigt att kunna plocka ihop så mycket, relativt snabbt, på tomten. Lika så är det med blåbär, längts ner på tomten skimrar marken i blått, blåbären tar lite längre tid att plocka men det är det värt, för hur gott är det inte med blåbär i frukostgröten.

Hunden följer gärna med och plockar bär, helst vill han ju äta direkt från skålen men vi tycker det vore att skämma bort honom lite väl så han får allt plocka sina egna bär.

Svampen börjar också ge sig tillkänna och än så länge har vi fått ihop 1-1,5 liter torkad svamp som vi sen ska göra goda grytor och soppor på i vinter. Om någon undrar så har vi inga kantareller. Varken på tomten eller i grannens skog. Inte en ända. Noll. Nada.

_LED4654 (1280x737)

Strax efter min födelsedag i maj åkte jag ner till Warszawa för att hälsa på Linnéa. Hon läser sitt sista år där nere och jag fick plötsligt dåligt samvete för att jag ännu inte hade hälsat på henne. Jag har varit på väg ner två gånger tidigare men första gången fick jag avboka (avboka och avboka, jag brydde mig aldrig om att avboka biljetten jag köpte för 49kr) för att jag blev sjuk och andra gången ”avbokade” jag för att Johan blev sjuk i Tyskland. Men skam den som ger sig och tredje gången gillt så lyckades jag ta mig ner till Linnéa. Även om jag varit i Wawa förut så var det kul att både träffa Linnéa och få se hur hon har det där nere, att få ett ansikte på namnen på klasskompisar som vi fått höra diverse historier om samt Linnéas favoritdelar av staden – bland annat en restaurang som lagade godare burgare än den godaste burgaren vi åt i New York.

Under våren har jag och hunden gått en hundkurs på en hundskola i Älmhult i hopp om att det ska bli en vettig hund av vår lilla nallebjörn. Vi har båda tyckt det varit roligt även om Bagus kanske mest tyckte om lekstunden tillsammans med de andra hundarna efter kurstillfällena. Han är en riktig kelgris och blev snabbt medveten om att alla människorna på hundskolan har köttbullar eller andra godsaker i fickan och gick mer än gärna fram till en efter en, satte sig fint, gav dom vacker tass och sneglade upp så där som bara han kan tills han fick en köttbulle – sen gick han vidare till nästa människa.

Ute i det stora växthuset har det ett tag nu vuxit så det knakar. Tomaterna är uppe i taket och kalebassen, som uppskattningsvis växer 10 cm om dagen, har sträckt sig både upp till nocken och ner igen. Citrusträden blommar kontinuerligt och blommorna som blommade tidigare i våras har nu börjat bli till frukt samtigit som citronerna från förra året blir större och större och gulare och gulare för varje vecka. Även ett av avokadoträden verkar ge frukt i år! Vilket vi inte alls hade väntat oss då vi bara såg honblommor som blommade (en avokado-honblomma behöver bli pollinerad av en hanblomma för att kunna ge frukt). Antingen är det en korsning av citrus och avokado som kommer eller har vi helt enkelt missat hanblommorna. blommor (752x466)

Något som tagit väldigt lång tid nu under sommaren har varit det lilla projektet att måla norrsidan av huset. Eller ja, snarare förarbetet för att kunna måla. Själva panelen var det inga större problem att tvätta utan det var knutarna och fönsterfoderna som ställde till med problem. De har nämligen varit målade i två till tre omgångar i olika typer att färg, troligtvis med akryl ovanpå oljebaserad färg. Så det slutade med att jag har stått i otaliga timmar med att borsta, skrubba och slipa. När förarbetet äntligen var klart så var vädret emot mig. Ibland har det känts som att det inte har varit meningen att jag skulle måla huset. Nu är det nästan nästan färdigt, dörren ska också få sig en omgång, fönsterkorsen monterars tillbaka och sen kan de fina fönsterlådorna jag snickrade ihop i våras få komma på plats under fönsterna. Någon efterbild blir det först när de momenten också är avklarade.

För många många år sen, uppskattningsvis 14-15 år sedan lånade Linnéa en skivsamlig med Queen-skivor av Sandras pappa. Vi fastnade omedelbart för Freddies stämma, inlevelse och utstålning och skivsamlingen skickades snabbt runt i kompisgänget för att rippas och brännas. Min egen Queen-samling växte med åren och blev nästan komplett lagom fram tills att jag köpte en egen dator och intresset för fysiska skivor försvann. Nu i höstas nåddes vi av nyheten om att resterande bandmedlemmarna av Queen skulle komma till Sweden Rock och få fort biljetterna var släppta införskaffades ett par av dem till oss två, Sandra, hennes sambo och hennes föräldrar – vilket var extra roligt då det var genom hennes pappa som vi faktiskt började lyssna på Queen. Så en mulen onsdag i juni åkte vi till Norje och där på en dammig äng hittade vi Sandra. Sandra, som jag lärde känna strax innan Queen och Freddie introducerades i mitt liv, stod där på ängen tillsammans med hundratals andra människor i diverse festivalmonderingar och spanade efter oss vid vår avtalade mötesplats. Solen tittade fram lite snabbt och där stod hon, vacker som en dag i sin rosa vindjacka, gråa sweden rock-mössa och smådansade på stället. I otakt. Jag förväntade mig inget annat. Sandra dansar alltid i otakt. Det är en av Sandras fina egenskaper, hon är väldigt musikintresserad men besitter inte ändå förmågan att kunna röra sig i takt till musiken. Jag älskar Sandra för det.

Hultsfred -08/Sweden rock -16

DSC_0640

Jag vet att Queen utan Freddie inte är detsamma som Queen med Freddie men Adam Lambert göt ett bra jobb och det här var ändå det närmaste en Queen-konsert vi kunde komma. Vi fick i alla fall göra Radio Ga Ga-klappen tillsammans med ett par tusen andra i publiken, sjunga tillsammans med Freddie (på storbildsskärm) inledningen av Bohemian Rhapsody och både höra och känna de där trummorna spelade av Roger Taylor som jag alltid varit lite svag för.

Det var allt jag har att bjuda på denna gången. Tänkte jag skulle gå ut och socialisera lite med våra nya ankor och se om hönsmamman har fått några nya ungar.

Pusshaj!

WP_20160714_16_58_57_Rich

 

_LED4060 (1280x854)

_LED4143 (1280x728)

_LED4613 (1280x854)

_LED4493 (1280x854)

 

Annonser

One response »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s