Author Archives: pusshaj

Sommaren i korthet

Standard

Det är som vanligt fullt ös här ute i vår skog. Här finns alltid mycket att göra men arbetsmässigt skulle jag tippa på att just nu har vi som mest att göra. Diverse grödor i både trädgårdslandet och i växthusen (ja vi har numera två växthus) börjar bli klara och med det följer bearbetning så som inläggning, torkning syltning/saftning och infrysning – allt för att vi ska ha mat även under vintern. Strax utanför dörren har vi ett litet hallonsnår som än så länge gett oss två liter finfina hallon. Det känns lyxigt att kunna plocka ihop så mycket, relativt snabbt, på tomten. Lika så är det med blåbär, längts ner på tomten skimrar marken i blått, blåbären tar lite längre tid att plocka men det är det värt, för hur gott är det inte med blåbär i frukostgröten.

Hunden följer gärna med och plockar bär, helst vill han ju äta direkt från skålen men vi tycker det vore att skämma bort honom lite väl så han får allt plocka sina egna bär.

Svampen börjar också ge sig tillkänna och än så länge har vi fått ihop 1-1,5 liter torkad svamp som vi sen ska göra goda grytor och soppor på i vinter. Om någon undrar så har vi inga kantareller. Varken på tomten eller i grannens skog. Inte en ända. Noll. Nada.

_LED4654 (1280x737)

Strax efter min födelsedag i maj åkte jag ner till Warszawa för att hälsa på Linnéa. Hon läser sitt sista år där nere och jag fick plötsligt dåligt samvete för att jag ännu inte hade hälsat på henne. Jag har varit på väg ner två gånger tidigare men första gången fick jag avboka (avboka och avboka, jag brydde mig aldrig om att avboka biljetten jag köpte för 49kr) för att jag blev sjuk och andra gången ”avbokade” jag för att Johan blev sjuk i Tyskland. Men skam den som ger sig och tredje gången gillt så lyckades jag ta mig ner till Linnéa. Även om jag varit i Wawa förut så var det kul att både träffa Linnéa och få se hur hon har det där nere, att få ett ansikte på namnen på klasskompisar som vi fått höra diverse historier om samt Linnéas favoritdelar av staden – bland annat en restaurang som lagade godare burgare än den godaste burgaren vi åt i New York.

Under våren har jag och hunden gått en hundkurs på en hundskola i Älmhult i hopp om att det ska bli en vettig hund av vår lilla nallebjörn. Vi har båda tyckt det varit roligt även om Bagus kanske mest tyckte om lekstunden tillsammans med de andra hundarna efter kurstillfällena. Han är en riktig kelgris och blev snabbt medveten om att alla människorna på hundskolan har köttbullar eller andra godsaker i fickan och gick mer än gärna fram till en efter en, satte sig fint, gav dom vacker tass och sneglade upp så där som bara han kan tills han fick en köttbulle – sen gick han vidare till nästa människa.

Ute i det stora växthuset har det ett tag nu vuxit så det knakar. Tomaterna är uppe i taket och kalebassen, som uppskattningsvis växer 10 cm om dagen, har sträckt sig både upp till nocken och ner igen. Citrusträden blommar kontinuerligt och blommorna som blommade tidigare i våras har nu börjat bli till frukt samtigit som citronerna från förra året blir större och större och gulare och gulare för varje vecka. Även ett av avokadoträden verkar ge frukt i år! Vilket vi inte alls hade väntat oss då vi bara såg honblommor som blommade (en avokado-honblomma behöver bli pollinerad av en hanblomma för att kunna ge frukt). Antingen är det en korsning av citrus och avokado som kommer eller har vi helt enkelt missat hanblommorna. blommor (752x466)

Något som tagit väldigt lång tid nu under sommaren har varit det lilla projektet att måla norrsidan av huset. Eller ja, snarare förarbetet för att kunna måla. Själva panelen var det inga större problem att tvätta utan det var knutarna och fönsterfoderna som ställde till med problem. De har nämligen varit målade i två till tre omgångar i olika typer att färg, troligtvis med akryl ovanpå oljebaserad färg. Så det slutade med att jag har stått i otaliga timmar med att borsta, skrubba och slipa. När förarbetet äntligen var klart så var vädret emot mig. Ibland har det känts som att det inte har varit meningen att jag skulle måla huset. Nu är det nästan nästan färdigt, dörren ska också få sig en omgång, fönsterkorsen monterars tillbaka och sen kan de fina fönsterlådorna jag snickrade ihop i våras få komma på plats under fönsterna. Någon efterbild blir det först när de momenten också är avklarade.

För många många år sen, uppskattningsvis 14-15 år sedan lånade Linnéa en skivsamlig med Queen-skivor av Sandras pappa. Vi fastnade omedelbart för Freddies stämma, inlevelse och utstålning och skivsamlingen skickades snabbt runt i kompisgänget för att rippas och brännas. Min egen Queen-samling växte med åren och blev nästan komplett lagom fram tills att jag köpte en egen dator och intresset för fysiska skivor försvann. Nu i höstas nåddes vi av nyheten om att resterande bandmedlemmarna av Queen skulle komma till Sweden Rock och få fort biljetterna var släppta införskaffades ett par av dem till oss två, Sandra, hennes sambo och hennes föräldrar – vilket var extra roligt då det var genom hennes pappa som vi faktiskt började lyssna på Queen. Så en mulen onsdag i juni åkte vi till Norje och där på en dammig äng hittade vi Sandra. Sandra, som jag lärde känna strax innan Queen och Freddie introducerades i mitt liv, stod där på ängen tillsammans med hundratals andra människor i diverse festivalmonderingar och spanade efter oss vid vår avtalade mötesplats. Solen tittade fram lite snabbt och där stod hon, vacker som en dag i sin rosa vindjacka, gråa sweden rock-mössa och smådansade på stället. I otakt. Jag förväntade mig inget annat. Sandra dansar alltid i otakt. Det är en av Sandras fina egenskaper, hon är väldigt musikintresserad men besitter inte ändå förmågan att kunna röra sig i takt till musiken. Jag älskar Sandra för det.

Hultsfred -08/Sweden rock -16

DSC_0640

Jag vet att Queen utan Freddie inte är detsamma som Queen med Freddie men Adam Lambert göt ett bra jobb och det här var ändå det närmaste en Queen-konsert vi kunde komma. Vi fick i alla fall göra Radio Ga Ga-klappen tillsammans med ett par tusen andra i publiken, sjunga tillsammans med Freddie (på storbildsskärm) inledningen av Bohemian Rhapsody och både höra och känna de där trummorna spelade av Roger Taylor som jag alltid varit lite svag för.

Det var allt jag har att bjuda på denna gången. Tänkte jag skulle gå ut och socialisera lite med våra nya ankor och se om hönsmamman har fått några nya ungar.

Pusshaj!

WP_20160714_16_58_57_Rich

 

_LED4060 (1280x854)

_LED4143 (1280x728)

_LED4613 (1280x854)

_LED4493 (1280x854)

 

Tillökning i familjen

Standard

Det verkar inte bättre än att jag får sluta lova att jag ”snart ska uppdatera” för plötsligt har det gått ännu ett par veckor utan att jag haft en tanke på att sätta mig ner för att skriva. Men NU kliar det lite i både fingrarna och i huvudet som är fullt med saker jag vill dela med mig av. Kanske är det huvudet som börjar bli fullt eller så är det våren som gör att det pirrar i hela kroppen och med väder som idag blir allt dessutom mycket roligare.

Så, vad har hänt har ute sen i januari då? Nu kan jag sluta tjata om att växthuset nästan är färdigt för nu är det äntligen färdigt! Citrusträden är lyckligare än aldrig förr, avokadoträden slår slut ut sina blommor vilken dag som helst och fikonträden har vaknat till liv och låter sina ljusgröna blad blygsamt slå ut. Vinrankan har (med lite hjälp) nått upp till taket, tomaterna har fått flytta ut från toaletten och in i växthuset och ett litet olivträd som Johan tog med sig hem från Grekland i februari har fått flytta in mellan de andra två stora olivträden och verkar trivas bra med sina släktingar. Mellan träden och i den uppvärmda bädden satte vi för drygt tre veckor sedan ett gäng olika sallader, rödbetor, morötter, purjolök, vitkål och kålrot och de har allihop mer eller mindre tagit sig, vissa är ju snabbare än andra med det är roligt att se att bädden blir lite grönare för varje dag.

_LED3904 (1280x787)

Namnlös (670x493)

Framför huset har vi en ca 70 kvm stor lada, delar av den är troligtvis lika gammal som grunden på huset, dvs 1806, och genom åren som gått har delar av den reparerats efter hand. I det som idag är ankhuset finns det en gjuten platta, fönsterna är utbytta (alt ditsatta), taket byttes på 60-70-talet, delar av panelen är utbytt i omgångar och dörrarna är max tio år gamla. Baksidan av ladan är däremot så gott som original – kanske till och med färgen – där panelen består av några rejäla grova liggande ekplankor. De har varit skyddade från både regn och direkt solsken och är mer robusta än ladans senare paneler men inte nog med det, de är vackra (och lite sorgligt) att se och ta på. Dess långa och grova fiber avslöjar om vilken stor och ståtlig ek det måste ha varit. Nu kan jag passa på att nämna att vi har en regel här hemma i skogen, ekar får aldrig huggas ner. Det finns en trygghet och det råder ett lugn över en stor ek, kanske är det en uråldrig instinkt som finns i mina gener som gör att jag tycker det (hellre att det är mina instinkter som säger mig det än att jag i tjugo år hade en bank med en ek-logga). Det massiva och vackra grenverket kan erbjuda skydd mot både regn och rovdjur samtidigt som marken under trädet kan erbjuda både ekollon och bränne. Nog om min kärleksförklaring till eken, det jag egentligen skulle berätta var att de naturliga ljusinsläppen (hålen i taket) och självdraget (hålen i golvet) som ladan hade när vi flyttade in är nu åtgärdade. Hela ladan har fått sig ett ordentligt lyft och har nu fått både nytt tak och nytt golv. Nu är det ”bara lite småfix” kvar så som att byta ett par plankor på panelen, måla och byta fönster. I samma veva blev även det fulfula garaget rivet och nu ser hela framsidan ut som…jag skulle vilja säga byggarbetsplats men just nu liknar den mer en rivningstomt. I framtiden skulle vi vilja bygga någon form av carport (med grönt tak) men tillsvidare är vi bara glada för att slippa se det fallfärdiga plåtgaraget. Nu står alla verktyg, krukor, utemöbler, virke och diverse andra bra-att-ha-saker i den numera regntäta ladan och ett lätt kaos råder men snart så ska vi ta en heldag där ute och råda bot på röran.

_LED3932 (1280x854)

_LED3934 (1280x1280)   _LED3945 (1280x794)

_LED3948 (1280x854)

Vi har fått tillökning i familjen. Valpen Bagus (Baggus) har flyttat hit. Vi hade egentligen tänkt vänta med hund men kunde inte säga nej när de där stora bruna ögonen tittade upp på oss och den fluffiga pälsen vajade lätt när han vickade lite nyfiket på huvudet. Det där med lugna stunder här hemma är numera ett minne blott. Bagus har utsett sig själv till första ihop-krattade-lövhögs- och sorkhögsinspektör, ägginventerare samt strump- och mobilsladdsätare. Tillsammans har vi lärt oss att både sitta, stanna och hälsa fint. Att ligga på befallning går lite sisådär och inkallning går bra när det passar honom själv så det är saker vi jobbar vidare med varje dag. Gustav var inte alls förtjust i sin lillebror den första veckan och strejkade genom att sova i ladan istället för i sängen med oss. Som jag hade dåligt samvete för att Gustav inte ville komma in längre, så pass att jag faktiskt övervägde att lämna tillbaka hunden. Inför den andra natten bar jag ut hundens säng i hallen, kelade lite med honom, sa god natt och stängde dörren. Ungefär samtidigt kom katten in, som troligtvis suttit på altanen och tittat in, och som han mös, svansade runt mina ben och tittade upp på mig och blinkade sådär långsamt som katter gör ibland när dom är lyckliga, detta ackompanjerat till hundens lätta gnällande. Så nu när katten var inne hade jag istället dåligt samvete för att hunden var olycklig men redan tio minuter senare hade han somnat och nästa kväll hade han redan vant sig och gick själv in och la sig vid tio-tiden. Nu är alla åter nöjda med sina sovplatser, hunden med så mycket päls tycker det är svalt och skönt på golvet i hallen, han gillar inte sin säng och drar till och med undan mattan för att ligga direkt på golvet och katten som gillar värme sover åter mitt knäveck.

12833307_10153322575985614_367540976_n   _LED3925 (1027x1280)

_LED3890 (1280x677)

Ett par härliga vårtecken har skådats här ute i skogen. Snödroppar och ett par krokusar blommar lite var som, alla de tusentals (obs ingen överdrift) påskliljor och tulpaner vi satte under förrförra och förra hösten tittar nu upp och ankorna och gässen går självmant ner till dammen och badar, förutom då ankan som vi kallar för mamma-ankan som har lagt sig för att ruva sina ägg. Våren är nu officiellt här.

pusshaj

_LED3885 (1280x509)

_LED3919 (1280x855)

_LED3884 (631x685)   _LED3892 (1068x1280)

_LED3914 (1280x854)_DSC3783 (1280x852)

1 (692x258)

Året 2015

Standard

För någon vecka sen kom jag med den briljanta idén att även jag skulle skriva någon form av sammanfattning av året som gått men nu när jag satte mig ner för att faktiskt skriva känns idén inte lika bra längre. Kanske är det kylan, har nämligen för tillfället ca 15 grader här vid köksbordet, som gör att skrivandet känns lite trögt. Men men jag gör ett försök i alla fall. Så….

Januari. Vad gjorde vi i januari egentligen? Det var kallt och det var inte så värst mycket vi kunde göra i trädgården, vi eldade ute en del men förövrigt antar jag att vi mest stannade inne, drack vin i soffan och sittdansade till diverse konserter med Hall and Oates och Kool and the gang. Ingen direkt produktiv månad men kul hade vi.

Februarimånad började med att Johan fyllde 31 och jag klurade ut hur biskvier bakas, vilket inte alls var så komplicerat som jag trodde – och gott. På alla hjärtans dag var vi i Fjälkinge och firade mina föräldrars 25-åriga bröllopsdag och ett par dagar senare var det Mias tur att firas. Strax därefter kom våren smygandes och till rävens förtjusning, introducerade vi ankorna för dammarna.

Under mars kom våren hit ordentligt och runt om i trädgården kunde vi se hur marken sakta började vakna till liv, knoppar på träd och buskar började växa och ankorna blev pilska. Och till vår lycka började de inte bara lägga ägg utan även ruva dom. Vid torra dagar byggde vi klart bäddarna som vi senare skulle plantera diverse grödor så som sallad, morötter och lök i. Även pergolan byggdes klart och vi planterade ännu fler rosor och lökar. Ett gäng pärlhöns och ett påfågelpar flyttade hit men fick ett par månader senare flytta vidare – pärlhönsen till Nangijala och påfåglarna till en hästgård utanför Hässleholm.

I april hände det grejer här ute, en skogsfruktträdgård kom på plats, delar av huset blev målat och både ett potatis-/majsland och kryddland blev både uppgrävt och planterat. I rabatter och under fruktträden blommade påskliljor och tulpaner för fullt. Ankungar kläcktes på löpande band och växthusbygget påbörjades så smått.

_DSC1386

_DSC1916

_DSC1913

I början av maj flög vi över Atlanten till Atlanta för att hälsa på våra vänner Mike och Sara. Det var en fantastisk resa, dels otroligt kul att träffa våra gamla grannar från Tioman igen, men även att få se alligatorer och bältdjur i det vilda. Även New York fick sig ett besök innan hemfärden hem till vår lille Gustav som tillsammans med alla nya ankor väntade där hemma. Trädgården stod nu i full blom och vi njöt extra mycket av lugnet och stillheten här ute i skogen. Under maj månad blev vi även påminda om hur skört och orättvist livet kan vara.

ny (781x529)

Under juni och juli växte våra grödor i landet så att det nästintill knakade. Växthuset tog mer och mer form och aningen ofrivilligt hjälpte jag Johan med att rensa upp i den stora dammen. Var och varannan dag hade vi besök från både när- och långväga släktingar och vänner, alla besöken var uppskattade och det var kul att visa upp trädgården från sin finaste sommarsida med den ända nackdelen att vi inte fick så mycket gjort mellan alla middagar och fikastunder.

I augusti var min semester över och det blev mindre tid för fika men desto mer för trädgårdsarbete – vilket vi såg fram emot om inte vädret varit så regnigt och blött. Vi skördade i alla fall spenat, morötter och rödbetor i mängder och det både saftades och syltades för fulla muggar. Kräftor fiskades upp som vi sedan festade loss på tillsammans med våra föräldrar. Både fläder- och vinbärschampange sattes och var lagom klar till återföreningen av vårt högstadiegäng, det så kallade ULLL-gänget.

Strax efter semestern, i september, fick jag ett nytt schema och under övergångsperioden blev det att jag jobbade lite mer än vanligt och hann därför inte med så värst mycket här hemma men Johan däremot såg till att ankorna hade det bra och att växthuset växte ytterligare. Något jag faktiskt hann med, eller snarare såg till att jag hann med, var en tur ner till Malmö för middag hos Sandra och min första Rollerderby-turnering tillsammans med vår kompis Elin som själv är en väldigt aktiv derby-spelare. Efter ett par ronder (hit?) började jag förstå hur spelet gick till – mycket till stor hjälp av expertkommentatorerna (Elin och Elins mamma). Och vilken härlig sport! Även om det under matchen är två lag och alla är superkoncentrerade på sin roll i laget och i spelet så är det som om alla är vänner efteråt. Härligt! Föredömligt! Samma anda finns säkert i fler sportsammanhang men jag tyckte att det var extra tydligt här.

Oktober rullade på så som oktobrar brukar göra – ruggiga och trista. Växthuset hade vid den här tiden vuxit färdigt men det arbetet som försiggick var ändå viktigt; väggarna blev putsade både ut- och invändigt och dörrar och fönster blev monterade. Att montera solpanelen klarade Johan av galant själv och under november fick vi hjälp att dra diverse sladdar och kablar och till sist kunde vi trycka på strömbrytaren och lamporna tändes. Det låter kanske konstigt men vi kände båda ett litet lyckorus genom kroppen när vi såg att lamporna tändes. Dels har vi ju investerat en del för att bygga systemet (så kanske var det rent av lättnad vi kände när vi såg att det fungerade) men också är det egentligen häftigt att vi kan utvinna energi av solen, inte nog med att vi får direktvärme av dess strålar men också att strålarna gör att vi kan tända växtbelysningen i växthuset. Ja det är sådant vi pratar om här hemma.

I slutet av november drabbades vi av stormen Gorm. Det är ca två kilometer från vårt hus ut till asfaltsvägen och på den sträckan hade ca 25-30 träd fallit (synliga från grusvägen) varav 8-10 av dem lagt sig över vägen. Att jag skulle kunna ta mig till jobbet inne i byn till 06:00 kunde jag glömma. Vid nio-tiden var det ljust nog till att vi kunde se förödelsen och det slutade med att Johan körde mig så långt det gick från vårt håll medan min chef kom körandes från andra hållet och så fick jag gå och klättra över träden där emellan. Decembermånad inleddes alltså med att vi var ström- och vattenlösa i 5 dagar. Det låter inte så farligt (och det var det inte heller) men vi insåg ganska snabbt hur beroende vi är av både el och vatten. Resten av december följdes av diverse julförberedelser både på jobb och här hemma, tavlor målades och granen togs in och plötsligt var det redan den 23:e och jag satt på Rosegarden i Kristianstad med det berömda ULLL-gänget. Först sågs vi inte allihop samtidigt på tio år och nu lyckades vi få till hela två (!) träffar på fyra månader. Dagen efter vi begav oss till Kristianstad igen för att fira jul – först på Floravägen och senare en snabbis på Amerikavägen.

Några dagar senare bjöd vi, så som förra året, på julsmörgåstårta (det är alltså en vanlig smörgåstårta som äts i juletid). Det är svårt att få ihop alla från det gamla gänget samtidigt men denna julen halverade vi andelen frånvarande. Bortsett från att vi var lite oense hur högt och hur länge musiken skulle spelas var det en mycket trevlig tillställning. Nyår firades här hemma tillsammans med Hanna och Philip, vi gjorde det enkelt för oss och beställde mat från mitt jobb och vi var alla väldigt nöjda.

_LED3825 (1280x855)

Så! Det var i grova drag hur året här hemma i våran skog sett ut. Vi ser framemot året som kommer och att ta lärdom av året som gått, som till exempel att vi behöver sätta mer potatis men inte fullt så mycket lök, att hålla fågelungar instängda ett par veckor längre för att öka deras chanser att överleva och att göra ännu mer fläderchampagne. Vi ser även framemot att växthuset ska blir helt färdigt (inte bara nästan färdigt som nu) och så småningom börja skörda citroner och grönsaker året om. Hönsen har blivit så pass stora nu  att de (igår) börjat lägga ägg så snart kan vi förhoppningsvis lägga till ägg på listan över produkter vi är självförsörjande med. Inom en snar framtid kan vi även lägga till el.

pusshaj

_LED3857_1 (1280x1010)

 

”…varför är det en anka på toa?”

Standard

Det var värst vad vintern kom tidigt i år, vilket i sig inte gör så mycket – om den bara stannar kvar och inte velar fram och tillbaka. De som blev mest förvånade över den tidiga snön var hönsen och ankorna. När Johan gick ut i lördagsmorse för att släppa ut djuren blev det i vanlig ordning fullt med liv och rörelse inne i hönshuset redan då vår ytterdörr öppnas. Väl framme vid hönshusdörren vara alla djuren (åtta ankor, sju höns, två tuppar och två gäss) som vanligt redo att rusa ut så fort dörren öppnas men den där gången blev ankorna som var närmast dörren så paffa på vägen ut att de stannade på tröskeln vilket ledde till att alla de andra ankorna och gässen sprang in i dom, hönsen som vanligtvis springer ut sist gjorde sitt bästa för att undvika högen med ankor som blockerade dörren genom att flyga över dom. Men i dörröppningen förstod dom också varför ankorna stannat och visste nu inte vart de skulle landa. Ett par av hönsen vände och stack in igen medan de som väl kommit ut siktade på att sätta sig antingen på muren eller på planteringsbordet – utan någon större succé. Hönsen är inte superduktiga på att flyga, ett par meter går bra och upp till bjälkarna är inte heller några problem men att ta sig ända bort till muren eller bordet var tydligen för långt och istället kraschlandade dom i den mjuka snön för att sedan springa tillbaka in i ladan. Det hela var en väldigt rolig scen och näste gång det plötsligt kommer en massa snö ska vi rigga upp med kamera för att fånga deras klumpiga entré på film.

En morgon förra veckan, ett par dagar innan det blev snö och kallt, när jag gick ut för att släppa ut djuren tyckte jag att det var ovanligt tyst ute i ladan. Det brukar kvackas och kacklas för fullt så fort ytterdörren öppnas, jag anade onåd och skyndade mig ut till hönshuset. Jag öppnade dörren och alla djuren var där, de stod bara stilla och var tysta allihop. Det enda som hördes var ett lätt skvalpande från regnvattentunnan. Taket i ladan har två större hål och ett par mindre där det droppar in när det regnar. De större hålen har vi provisoriskt täckt över med presenningar och under dropphålen ställt spannar. Ett av dropphålen är inne hos ankorna, det är inte mycket det regnar in där men för att ströet ska hållas torrt och för att de inte ska kunna bada i vattnet placerade vi en högre tunna där inne men en av ankorna hade ändå, hur vet vi inte, lyckats ta sig ner i tunnan. Jag såg hur hennes lilla huvud tittade upp över kanten när hon förgäves försökte hoppa upp ur tunnan. Frukosten till djuren fick vänta och jag skyndade mig till hennes undsättning. Både ankan och vattnet hälldes ut och efter en snabb titt på henne såg jag att hon inte hade några synliga skador – bara genomblött och nedkyld. Medan djuren fick mat och vatten såg jag hur de andra honorna och den unga hanen var på den blöta ankan, de både bet henne och knuffade undan henne från vattnet och maten. Då gick jag in, höjde värmen på elementet på toaletten, plockade undan badrumsmattorna, la ut tidningspapper på golvet och gick ut igen och hämtade in den blöta och frusna ankan. För en gångs skull var hon lätt att fånga, vanligtvis är ankorna förvånansvärt snabba trots att de är klumpiga och har så små ben. När jag en stund senare efter att ha gett den blöta ankan både mat och vatten, satte jag mig framför brasan och åt frukost hörde jag en nyvaken Johan men en aning förvåning i rösten fråga ”Älskling? Varför är det en anka på toa?”. Senare på eftermiddagen när hon var torr och varm fick hon komma ut till flocken igen, sprang hon ut ihopkrupen som om hon visade sig undergiven och bad om ursäkt för att ha varit ifrån gruppen, hon fick ännu ett nyp av den unga hanen men sen var det bra. Nu hänger de alla tillsammans och verkar glada igen.

DSC_0362

Nog om ankor, jag har äntligen fått lite mer tid över här hemma och har utnyttjat tiden väl. Jag har sedan länge, ja sen vi flyttade in ungefär, letat efter en garderob till sovrummet men utan att hittat något som passat i både höjd och bredd (och till ett vettigt pris) och sent en söndagseftermiddag bestämde jag mig att jag skulle sluta leta och bygga en själv. Jag funderade en stund hur den skulle se ut, tog lite mått och inventerade brädor ute i ladan. Att jag behövde en sticksåg insåg jag ganska snabbt och ett sms senare var det problemet löst. När Johan kom hem från Kristianstad ett par dagar senare stod där en färdig dubbelgarderob i sovrummet. Ja, så gott som färdig var den i alla fall, färgen räckte inte men det kompletterades några dagar senare och nu är det bara ett par knoppar som fattas. Förutom snickrat hade jag även målat väggen bakom kaminen och det var ju inte en dag för tidigt – att jag inte tänk på det innan.

Jag fick blodad tand och bestämde mig direkt för att även bygga mig en skänk. Jag har sedan sjukhustiden i München haft drömmen om en asymmetrisk byrå men har samtidigt tyckt att 15-30 000 för en byrå/skänk är lite väl magstarkt. I stället jag investerade i ett gäng gångjärn för 150kr och byggde en skänk med två utdragbara lådor och tre skåp. Även här fattas det knoppar och handtag och förutom monteringen av benen så är skänken klar.

brasan

Ute i växthuset händer det verkligen grejer, nu kommer jag inte ihåg hur långt vi hade kommit när jag uppdaterade bloggen sist men nu är det i alla fall så gott som klart. Kanalplasten är på plats, trätaket och gavlarna är både uppe, tätade och isolerade. Väggarna är putsade, fönster och dörrar är monterade. Ackumulatortanken och kaminen är på plats och idag är elingenjören här och drar sladdar mellan solpanelen, batteriet, transformatorn och växtbelysningen. Imorgon kommer VVS:aren och kopplar ihop värmesystemet och även rökkanalen ska då komma på plats.

Vi började projektet växthusbygge redan i april och det har tagit mycket längre tid att slutföra än vad vi hade räknat med och nu blev det plötsligt bråttom. Våra tropiska växter är inte jätteförtjusta i det skånska höstvädret och med en natts marginal kunde citrus- och olivträden flytta in i växthuset innan det blev riktigt kallt. Träden hade inte nödvändigtvis dött men de hade troligtvis tappat/släppt sina frukter och lagt sin energi på att överleva.

Redan nu är det frostfritt i växthuset och med hjälp av en liten fläkt (som tickar pengar för varje timme som går) är det ungefär 10 plusgrader där ute. Som sagt, imorgon (onsdag) kopplas både kaminen och värmesystemet in och förhoppningsvis kan vi börja elda där ute redan då. Kaminen ska värma upp en vattentank och det varma vattnet pumpas sedan runt i dels ett element men också i rör som ligger begravda i odlingsbäddarna. På så vis värms jorden upp ytterligare och tack vare ackumulatortanken räcker det med att vi eldar någon timme var tredje dag. Målet är att växthuset ska hålla ungefär 15 grader under hela vintern.

Vi är väldigt glada att vi äntligen är i slutskedet av det där lilla projektet, dels för att vintern redan är här och att vi snart kan vi börja odla tomater och sallad igen. Men främst är vi glada att vi nu gjort den största investeringen som krävs (för våra breddgrader) för att en dag kunna bli självförsörjande på grönsaker och frukt året runt.

Vill ni se mer från växthuset så kan ni titta på klippen här nedan.

pusshaj

växthus

DSC_0405

DSC_0396

 

Long time no see

Standard

Nu blev det plötsligt lite bråttom om jag ska få till ett inlägg även för septembermånad men först några ord om sista helgen i augusti.   Jag skrev alltså ett inlägg för september men blev aldrig färdig till att publicera det. Jag gör ett nytt försök nu.

En solig och vacker lördagseftermiddag fick vi besök av mina tre gamla bästisar från högstadiet. Så för första gången sen skolavslutningen i juni 2003 var vi återförenade alla fyra. Vi har ju setts ett par gånger där emellan – av en slump hamnade Ullis en stolsrad framför oss på en auktion i Lund för några år sen, Linn är ofta ut och far och flänger med har Göteborg som sin bas vilket var väldigt smidigt då jag skulle flyga därifrån till Sicilien och Linnéa hade jag näst intill som inneboende sommaren 2011 och hon har även som vana att komma hem till oss med alkoholhaltiga drycker när hon är hemma i Sverige över loven – men detta var första gången vi alla fyra träffades samtidigt. Efter en snabb titt på huset satte vi oss på trappan vid trädäcket, skålade i fläder- och vinbärschampagne och uppdaterade varandra om vad som hänt i våra liv senaste åren. Senare tog vi med oss både glas och vin ner till dammen, njöt av solen och badade fötterna och insåg att trots alla år som gått har vi vissa likheter kvar, bland annat hade vi alla målat våra naglar i så gott som samma rosa nyans. Resten av kvällen följdes av mat, vin och bildvisning från de sista åren från högstadiet, både från vanliga dagar i skolan men också från vår cabaré och Berlin- och Italienresa. Vi kom överens om att åren har gjort oss gott, vi har blivit både klokare och snyggare med åren.1linda

DSC_4779Under september har växthuset sakta med säkert tagit mer form och förhoppningsvis blir det klart inom ett par veckor. Jag har fått ett nytt schema på jobbet och nu under övergångsperioden har jag jobbat mer än vad jag brukar och har därför inte hunnit med så värst mycket här hemma. Något som jag har gjort däremot är att fixat mig en studio ute i lusthuset, tomatplantorna är utslängda, fönsterna är skrapade och rengjorda från färg och skrivbordet och symaskinen har fått flytta ut. Nu ser jag fram emot regniga höstdagar så att jag kan sitta inne och sy och måla hela dagarna. Jag har en massa bra idéer om byggen, ritningar och objekt att måla men har inte riktigt hittat tid för det ännu. Det är en del andra saker som behövs göras först, ved ska huggas, ankhus ska städas och ärtor ska skördas. Lökar ska sättas, katten ska klappas och äpplen ska mosas. Ogräs ska rensas, arbetskläder ska tvättas och lecablock ska bäras.

DSC_0269

   Hösten är inte riktigt här ännu, idag är det superfint väder och vi ska ut och fixa lite – om jag orkar. Någonstans mellan Malmö (där jag var på en annan ”återträff” med en del av gänget från de senare tonåren) och Osby skaffade jag mig en förkylning, tror inte jag har feber men är snorig och väldigt trött men Johan är pigg och stark så vi ska nog få lite gjort i alla fall.

Så, där var inläggen för september som skrevs för två veckor sedan och sen dess har det inte hänt så värst mycket här ute i skogen. Växthuset har vuxit ytterligare och lökar har blivit satta. Frysen är full med äpplemos och vår största sussex-tupp har blivit tagen av duvhöken. Odlingsbäddarna har blivit delvis tömda allteftersom som vi skördat våra grödor och har på så vis lyckats laga ett par rätter med enbart ingredienser från vår egen trädgård – med salt som enda undantag.

12064256_10153081924580614_1419389265_n

Dessvärre är vi fortfarande kameralösa så det blir inte så värst mycket bilder den där gången.

Pusshaj!

Ett år senare

Standard

Vi har under året som gått vid ett flertal tillfällen yttrat meningar så som ”för ett år sen, vid den här tiden, var vi på Nya Zeeland”, ”…Gili Meno” eller ”…Tioman” men plötsligt har ännu ett år flugit förbi och för ett år sen, vid den här tiden, hade vi precis flyttat in i huset. Förr förra fredagen var det på dagen ett år sen vi skrev på de sista papperna och konvojen begav sig norrut från Kristianstad, in på en mindre väg och senare in på ytterligare en mindre väg och när den vägen tog slut så var vi hemma. Hemma hos oss. Hemma i våran skog.

framsidan (986x328)huset (997x303)   Mycket har hänt under det här senaste året. Vi tycker själva inte vi har gjort så värst mycket men familj och vänner som kommer hit lite då och då, ibland med månaders mellanrum påpekar det tydligt varje gång. Meningen ”som ni har jobbat!” har yttrats många gånger av våra gäster.

Den som kanske uppfattade den största förändringen var en av döttrarna till mannen som bodde här för 5 år sedan. Vi kallar henne ibland för ”Gustavs gamla mormor”, det var nämligen av hennes dotters familj som vi fick ta över Gustav. Tillsammans med sin man och sina barnbarn kom de upp och hälsade på oss för någon månad sedan. Inte nog med att det var väldigt roligt att ha dom här så hade de med sig en bag-in-box och sådana gäster är alltid välkomna.

Nu när inflyttnings-årsdagen passerades tittade jag igenom bilderna från första veckan här hemma. Och nu är vi beredda att hålla med, som vi har jobbat. Vissa bilder som vi tagit är svåra att utskilja var dom faktiskt är tagna. När vi flyttade in hade trädgården stått så gott som orörd i fyra år och naturen hade varit snabb på att ta tillbaka det som en gång varit hennes. Under det senaste året har vi gjort vårt bästa för att laga de sår som fanns här i trädgården och försökt hitta en balans så att vi kan leva här, inte bara av utan tillsammans med naturen. Med sår så menar jag de högar med skrot vi hittat ute på ängarna, allt från rester av uppeldade trädgårdsmöbler, bildäck och sängar. I murarna har vi hittat mängder med tegel, glas och plåtburkar. Ute i skogen, på ängarna och i de gamla hagarna har vi hittat massor av taggtråd och nät. Vi är fortfarande inte klara, det mesta är dock bortforslat men vem vet var som gömmer sig i snåret bakom garaget…

murar (849x264)murarna (987x217)   Det första vi gjorde när vi flyttade in var att tömma både krypgrunden och jordkällaren som båda två nu är fria från diverse bråte och tidningar. I jordkällaren har Johan lagt ett fint stengolv och jag har börjat fylla hyllorna med saft och sylt. Nästa projekt vi tog oss an var vinden och sedan det värsta i ladan och garaget. Vid två tillfällen har vi haft en container här och 3 ton skit har vi fraktat bort! 3 ton med tidningar, trasiga och murkna möbler och gammal köksinredning. För övrig så har vi inte gjort något inne i huset men har i alla fall fått till ett trevligt hem.

Det första våra gäster lägger märke till när de kommer hit brukar vara fruktträdgården. Jag hoppas varje gång att det ska vara skylten jag gjorde med varningstrianglar men får väl erkänna att jag gjorde den alldeles för liten. Många kommenterar i alla fall vilken fin fruktträdgård vi gjort och undrar hur många träd där är, då brukar vi svara att vi tappat räkningen men tror att där är 25. Nästa fråga brukar vara ”är det bara äpple” och då svarar vi ”nej,nej där är äpple, päron, körsbär, mandel, valnöt och kiwi”. När vi rundar huset och kommer ut på baksidan brukar vi berätta att när vi flyttade in så var gräset, inkl nässlor och andra blommor, lika högt som mig men att vi nu börjar få till någon som väldigt mycket påminner om en gräsmatta.

träd (768x528)

Längre ner på tomten har trädgårdslandet kommit i ordning där vi stolt visar upp mina gul-, röd- och silverlökar, de stora jordgubbsplantorna, purjolöken och drar upp en morot för provsmakning. Ytterligare längre ner på tomten där det förut fanns ingenting förutom en stig finns nu en pergola där rosor, rhododendron, blå- och vitregn och klätterhortensior växter så det knakar. Till vänster ser vi stigen som leder till gäststugan men också det nya landet jag håller på med att gräva och det gamla växthuset som delvis är klätt med murgröna. Efter att ha gått igenom, den så gott som klara, pergolan tar vi vänster och går förbi lingonbacken och kommer så småningom fram till den största dammen. För ett år sen så kom vi inte längre men nu har vi inte bara röjt upp i den aningen igenvuxna dammen utan även skapat en gångstig runt den. Halvvägs runt kommer man till bryggan, den också så gott som klar, ifrån den kan man hoppa i, eller använda stegen, ner i vattnet om man vill svalka av sig. Senare i sommar, eller till nästa vår, ska vi hyra en slamsugare och rensa upp botten från all dy som bildats där genom åren. Under halvmetern med dy finns nämligen sandbotten och får vi fram sanden så uppfattas vattnet som ljusare och klarare och vi slipper bli skitiga av dy som lätt virvlar upp när vi badar.hus (1074x315)

dörr (869x292)   Det stora projektet vi håller på med just nu är växthuset. Det börjar ta mer och mer form och på lördag då ska de muras för fulla muggar. Vi ser båda framemot att det ska bli klart men jag ser kanske lite extra fram emot det för så fort tomatplantorna flyttat ut från den inglasade verandan ska mitt skrivbord, inklusive symaskin och staffli flytta ut dit. Där ute kan jag sprida ut mig så mycket jag vill, och kan på 8kvm. Det ska i alla fall bli skönt att kunna sitta där ute ostört och inte behöva plocka undan för att jag är i vägen för mig själv, för Johan eller för katten.

Det var trevligt med lite sommar nu under förra veckan men regniga dagar som denna stannar vi nog inne hela dagen. Både Johan och Gustav tar sovmorgon idag, den ena i sängen och den andra på badrumsmattan och jag får då lugn och ro att sätta mig ner och skriva. Det var på tiden men detta var allt för den här gången. Nu får bilderna tala för sig själva.

pusshaj!

DSC00077 (1280x687)   DSC00075 (1280x720)

DSC_0024 (1280x838)

DSC_0021 (1280x845)     _DSC4670 (854x1280)

_DSC4678_1 (1280x854)

    DSC00059 (1280x661)

DSC00040 (1280x1146)

_DSC4702_1 (1280x919)

DSC_0015 (1280x816)

_DSC4550_1 (1280x834)     _DSC4574_1 (1280x934)

DSC00096 (1280x719)

_DSC4568_1 (1280x1206)

_DSC4509_1 (854x1280)

_DSC4582_1 (1280x732)

DSC00037 (1280x719)

Winter is coming…

Standard

För tre veckor sedan gick jag på semester och fick under första veckan njuta av den svenska sommaren när den är som bäst. Med både värme och gassande sol tog det verkligen fart både i odlingsbäddarna och i resten av trädgården. Spenaten blev plötsligt 50cm hög, det klippta gräset såg oklippt ut bara efter två-tre dagar och Rosa Helena (rosen som klättrar på husväggen) vågade till slut öppna upp sina skära knoppar. Höga digitalisplantor blommar lite här och var, lika så lupiner och vallmo. Min 20 meter långa herbaceous border är färdiggrävd och färdigplanterad (för i år) och nu är det ”bara” 15 meter kantsten kvar att lägga. Det svenska översättningen för herbaceous border är kantrabatt men jag tycker inte att det ordet passar i det här sammanhanget. Kantrabatt låter i mina öron som något nätt och glest, som om blommorna hålls tillbaka. Medan en herbaceous border, som enligt Monty Don, finns i varje brittisk trädgård, är något större, färgglatt och praktfullt. I år blommar min herbaceous border lite försiktigt men målet är att den ska vara smockad med en färgsprakande mix av perenner och att den ska blomma från tidig vår till sen höst. _DSC4613 (1280x854) jhm (1033x427)

DSC_0191 (1280x700)   DSC_0222 (1280x720)

Veckan med strålande sol följdes av en vecka med regn. Och dagarna då vi badade i dammen och slappade på en filt i skuggan av ett gammalt guldregnsträd kändes plötsligt som väldigt länge sedan. Under den regniga veckan passade Johan på att köra till Kristianstad och finredigera filmen från vår resa och under tiden stannade jag hemma, sydde en nallebjörn till några vänners kommande bebis och drack kaffe tills jag fick ont i magen.

Sista semesterveckan bjöd på lite bättre väder och det blev plötsligt mycket roligare att fixa ute i trädgården. Eller ja, under måndagen hann vi fixa lite för sen har det varit fullt upp. Kadelas i Färlöv, kusinbesök, hantverkare och midsommarfirande med tillhörande Backstreet Boys-medley och sittdans i soffan hann vi med på 4 dagar. Efter vi vinkat av våra vänner var det dags att jobba vidare i trädgården. Redan nu har vi börjat förbereda oss inför vintern, det låter kanske konstigt när sommaren knappt kommit igång men så är det. Både i frysen och i jordkällaren har det börjat fyllas på med mat som vi sparar till vinter, bland annat kilovis med spenat och rabarber i frysen och 25 flaskor saft och två burkar sylt i källaren. Lite var som i huset har jag hängt kryddor på tork och ute i skogen börjar svampen titta upp hur jorden. Ute på ängarna har vi börjat lava upp ved så att den ska vara lagom torr tills vintern kommer och jag känner mig lite som en ekorre som förbereder sig innan vintern.

Jag har spänt upp en tvättlina mellan huset och guldregnsträdet och nu vill jag tvätta varje dag. Det kanske också låter konstigt men det var en härlig känsla när jag för första gången tömde tvättmaskinen, satte korgen mot höften och gick ut till linan och hängde upp tvätten. Jag kan inte säg exakt varför jag tyckte om det, kanske bara på grund av att det är så simpelt, för att det är så man torkat kläder sen urminnes tider och för att jag vet att jag sparar massvis med energi genom att inte ha någon torktumlare. Idag kom sommaren tillbaka! Det är lite blåsigt men vi har i alla fall 24 grader på norrsidan av huset. Samtidigt som solen tittade fram efter en förmiddag med småregn så kom en barndomskompis och hennes sambo hit. Även om vi inte ses så värt ofta nu för tiden så märks det inte, efter den första uppdateringen så är det som om vi sågs igår. Skönt med sådana vänner och det bästa är kanske att hon kommer tillbaka redan nästa tisdag.

För tillfället är jag kameralös här hemma så därför blev det inte så många (bra) bilder denna gången.

pusshaj

lök (715x327)DSC_0176 (1280x1154)     DSC_0225 (1280x720)

DSC_0219 (720x1280)

_DSC4635 (1280x854)

_DSC4630 (1280x854)     _DSC4628 (1280x854)

_DSC4634 (1280x646)

_DSC4621 (854x1280)

_DSC4622 (1280x854)     _DSC4614 (1280x854)

_DSC4620 (854x1280)