Juletid

Standard

Jaha då var julen över även denna gången. Det var länge sen som jag längtade efter julafton men denna gång gjorde jag. Inte för att få julklappar utan jag såg fram emot att få ge bort klappar och se reaktionen när snören knutits upp, omslagspapper rivits av och lådor öppnats. I år var det många av mina systrar – alla tre faktiskt – som önskade/beställde tavlor i julklapp.                                                                                                                                             111Äldsta systern fick en nytappning av farmors gamla bruna stora väggbrodyr, nu i en mindre och ljusare tappning. Hennes söner fick också en varsin tavla, en med pinnar och den andra fick ett T-träd, alltså ett träd som ser ut som ett T. Nästa syster fick en liten påfågel som en påminnelse om att ”livet är kanske inte alltid en dans, men glöm inte spegla dig i din egen glans. Må högmod en dödsynd va’, men glöm inte att du är bra”. Den minsta systerns tavla blev inte klar i tid men hon har en till godo. Jag är tillfreds med alla reaktionerna men kanske mest av 4-åringen som utbrast ”titta mamma, vilken fin tavla, det är ett träd!”.

DSC_3027 (854x1280) DSC_3289 (1280x854)

DSC_3208 (1280x854)   DSC_3286 (1280x854)

   Julklappen jag absolut mest såg fram emot att leverera var den till Johan. Den införskaffades i slutet av november och jag har haft svårt att hålla tyst. Jag ville så gärna berätta och dela den glada nyheten, det är svårt att hålla tyst inför någon som man vanligtvis kan dela allt med. Men äntligen kom julafton och äntligen knackade en liten tomte på dörren för att dela ut julklappar. Både jag och syrran väntade lite med att öppna våra egna klappar och hängde över Johans axel för att se när han öppnade sina. Paketet från mig var inslaget i en liten röd låda och när han öppnade den möttes han av en bild på Mike och Sara (som vi möte på Tioman) samt ett utdrag av två flygbiljetter. Reaktionen blev ett ”va? Har du bokat dessa? Vad då har du betalt dessa? Men vad då har du pratat med Mike, vet han om detta? Ha! Det var som fan, det hade jag inte räknat med”. Johans hade själv räknat med en nästrimmer i julklapp och jag tyckte det var lite tråkigt. Men jodå, visst hade jag pratat med Mike och för att Johan av misstag inte skulle kunna se vår konversation så har vi haft kontakt med hjälp av min lillasyster som bifogat meddelande från hennes fb till sms till mig. Så i maj åker vi till Atlanta för att hälsa på Mike och Sara i tio dagar och sen bär det av till New York i fem till innan vi åker hem igen. Vi har länge, ja sen hösten kom, längtat efter våren men nu längtar vi extra mycket.

DSC_3295 (1280x854)

Själv fick jag en råsaftcentrifug av Johan i julklapp så nu gör vi egen juice var varannan dag. Än så länge får vi köpa apelsiner och morötter, fortfarande gott och nyttigt men vi ser framemot att använda våra egna frukter nästa år.            111På en gård ett par kilometer från oss lyckades Johan köpa en av de sista julskinkorna som han sedan rimmade, kokade och garnerade – allt efter sin gamla mormors recept. Och vilken succé. Det var den godaste julskinkan jag någonsin ätit och utnämnde Johans till julskinksansvarig hädanefter.

DSC_3550 (1280x854)   DSC_3467 (1280x854)

   Strax innan jul utökade vi familjen med tre ankor och fem vaktlar. De små vaktlarna, alt bollhönsen, var nyfikna och framåt på direkten medan ankorna var mer avvaktande men för varje dag som gått har vi märkt av framsteg – de vågar sig närmare och närmare och en dag hoppas vi på att de ska bli trygga nog att kunna äta ur våra händer. Bara ett par dagar efter att vi hämtat dem blev det plötsligt superkallt med 10-15 minusgrader men med strö på golvet och värmefläkten på så verkar de trivas bra i ladan. Nu när kylan lättat så har de varit ute i hönsgården och badat och tagit sig en titt ute på gården. Än så länge har vaktlarna försett oss med tre små ägg och räckte till en liten liten omelett. Väldigt goda ägg och väldigt mycket smak för att vara så små (de ska även vara 6 gånger nyttigare än vanliga hönsägg). Ankorna är ännu en orsak till att vi längtar efter våren, så att vi kan introducera dem för dammarna längre ner på tomten. Vi var en stund oroliga hur vida katten och vaktlarna skulle funka ihop, vi nästan räknade med att Gustav skulle ta en. Men nej, vi har visat fåglarna för Gustav som visade inget intresse överhuvudtaget. Han bara vände sig om och traskade lugnt därifrån. Men sitta på min höft som ett barn och titta på när jag kokar havregrynsgröt – det är spännande.

 DSC_3480 (1280x854)   DSC_3437 (1280x854)

DSC_3459 (1280x854)

DSC_3391 (1280x854)   DSC_3393 (1280x854)

111För ungefär två månader sen började jag jobba i delikatessen i en matbutik på tre bokstäver inne i Osby. Jag trivs bra med både mina uppgifter, kollegor och mitt schema – att jobba halvtid passar mig bra, vi har fullt upp med arbetet här hemma så jag har inte riktigt tid att jobba mer för någon annan. Skulle jag få ett arbete som planeringsarkitekt så skulle jag tjäna tre gånger så mycket men skulle också få jobba dubbelt så mycket och dessutom fått pendla. Jag tycker livet är för kort för att pendla. Många hittar sitt ”drömjobb” först och hittar en lämplig bostad efter det eller väljer att pendla men vi hittade vårt drömhus först. Det finns inte några planarkitektarbetsplatser i området just nu men det gör inte mig något. Tiden är viktigare. Tiden då jag kan göra något som är mer givande och där jag kan utvecklas, det kan vara allt ifrån att läsa Gulivers resor, bygga ett ankhus eller fixa i trädgårdslandet. Att laga bra mat från grunden, måla en tavla eller klappa katten. Nu har vi inga barn men skulle vi en dag få några så är tiden ännu mer värdefull. Att gå upp 05 varje dag, köra/åka tåg en timme till jobbet, jobba och sen en timme hem så blir det inte så många timmar kvar av dygnet för att göra saker man tycker om och umgås med familjen. Vi bor billigt här ute och jag kan fortfarande spara halva min lön varje månad. Vissa ifrågasätter mitt val, att jag har studerat och har min kandidat och ”slösar bort min tid på att jobba på ica” men jag vill påstå att jag värdesätter min tid i mycket större utsträckning än de flesta jag känner. Det handlar mycket om prioriteringar, vi väljer bort saker som vi inte tycker är viktiga så som snygg bil, TV och nya mobiler varje år och får då pengar och tid över till annat.

DSC_3339 (1280x854)

111I mellandagarna fick vi besök av nästan hela gamla gänget, tre bag-in-boxer ställdes fram på bordet och en hemmagjord smörgåstårta blev snabbt uppäten. Linnéa hade med sig sin fluffiga Marley som fick hälsa på vår fluffiga Gustav, första mötet gick ändå ok även om Gustav valde att gå ut. Detta var under en av de kalla stjärnklara kvällarna och vi blev glada över att en stund senare hitta Gustav inne igen, sovandes i vår säng. Någon timme senare möttes Gustav och Marley en andra gång. Ingen succé. Marley hade då smugit in i sovrummet och troligtvis väckt Gustav som försökte fly vilket gjorde Marley ännu mer nyfiken som sprang efter. Ljudet av krafsande tassar och klor mot den blanka parketten eskalerade tillsammans med alla smällar då katten med hunden hack i häll sprang in i diverse möbler innan Gustav tog sig ut genom kattluckan. Smällen som ljöd när katten nådde fram till luckan gjorde att vi alla höll andan och det kändes som ett hugg hjärtat. Alla trodde vi att katten missade luckan och att ljudet kom från när han smällde i huvudet. När vi såg tassavtrycken i snön över terrassen, från luckan och ner i trädgården kunde vi andas ut. Smällen som vi hörde kom från luckan som slog tillbaka så pass att den sprack. En liten stund senare hittade Johan katten sittandes på en sten i skogen, han strök sig lite mot benen på Johan men var inte alls intresserad av att komma in.                                                                                                                                                             111 På förmiddagen dagen efter satt katten ute på terrassen och stirrade surt in medan hunden satt inne och stirrade intresserat ut. Inte förens på eftermiddagen ville katten visa sig igen och följde med oss in, då gick han runt i huset försiktigt och luktade för att försäkra sig om att det inte skulle hoppa fram en hund helt plötsligt. När kusten var klar kom han upp till oss i soffan men vi märkte att han var sur och besviken på oss – att vi lät den där lurviga besten komma in i hans hem. Den kvällen var katten med oss stundvis men han var inte så kelen som vanligt och spann inte alls. Och i stället för att ligga på mitt bröst eller på Johans kudde när vi skulle sova så låg han vid mina fötter.         111När vi två dagar senare kommer hem från nyårsfirande hos våra maffiavänner i Malmö så kom Gustav och mötte mig jamandes i trädgården. Jag bar in honom och när vi satt framför brasan tillsammans alla tre – och bad ännu en gång om förlåtelse – så såg vi att katten hade lite blod på ena baktassen. Vid en närmare titt så såg vi att inte bara en klo var borta utan en hel tå fattades. Vi kan inte veta säkert men vi misstänker att någon gång under den dramatiska händelsen med Marley så fastnade Gustav med en glo i en golvspringa eller liknande och att tån då ryktes bort. Det måste ha gjort otroligt ont men han har repat sig fint, både vi och Gustav har tvättat såret och han har förlåtit oss. Nu är han lika kelen som vanligt, han hänger med när vi går i skogen, sover med oss i sängen och är gärna med när jag kokar havregrynsgröt.DSC_3352 (1280x854)

DSC_3559 (1280x854)   DSC_3581 (1280x854)

DSC_3599 (1280x854)   DSC_3589 (1280x854)

  DSC_3619 (854x1280)   DSC_3578 (1280x854)

DSC_3623 (1280x854)

   Gustav har under hela december legat och myst under granen. Och dricker upp granvattnet. Varje dag. En dag hade han lagt sig till rätta men kom på att han var törstig och i stället för att resa sig upp, ta ett steg för att kunna dricka, tog han tag i julgransfoten och drog hela granen till sig. Johan var snabbt nog upp från soffan och hann rädda granen innan den välte.

Nu hoppas vi på en fortsatt torr och mild vinter och att våren kommer tidigt i år.

Pusshaj!

DSC_3362 (1280x854)

DSC_3488 (1280x854)   DSC_3486 (1280x854)

DSC_3539 (1280x854)

DSC_3481 (1280x854)

DSC_3511 (1280x854)   DSC_3499 (1280x854)

DSC_3311 (1280x854)

Annonser

One response »

  1. Åh, vad härligt att läsa om ert mysiga liv!
    Julklapparna var helt fantastiska, det arbete som du har lagt ner, o resultaten var alla fantastiskt fina!
    Tusen tusen tack kära syster!
    Vad härligt med att resa t våren!!
    Stackars fina Gustav, vilken tur att han repat sig fint!
    Vi får försöka träffas snart efter vår flytt så vi hinner prata lite mer!
    Pussar o kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s