Om sanningen ska fram…

Standard

Det är två saker som vi inte har varit riktigt ärliga med här på bloggen men som vi är redo att bekänna nu.

Så…bekännelse nummer 1 – angående Kuching.

Vi var inte i Kuching i 6 veckor för att vi tycker att Kuching är en überhäftig stad utan vi stannade så länge för att jag tatuerade mig! En finfin påfågel pryder nu min kropp. Av de 6 veckorna så var 19,5 timmar aktiv tatueringstid (uppdelat på ca 7-8 sittningar). Efter att maskinen stängdes av för sista gången drog jag en lättnads suck, grät en skvätt och var otroligt lättad över att tortyren var över. Alltihopa var inte tortyr – ”bara” partiet i midjan och de två sista timmarna med detaljer. Resten av tiden gjorde det bara ont. Turligt nog hade jag som oftast Johan vid min sida som såg till att jag fick i mig mat och dryck men torkade även både mitt svett och mina tårar.

_DSC5633 (1280x853) 

Bekännelse nummer 2 – angående hemfärd

Till alla er som frågat när vi planerar att komma hem har vi sagt att vi inte vet – vilket har varit sant och riktigt. Vi har inte velat planera så långt, att ha möjligheten att vara spontana har varit en viktig del i vårt sätt att resa. Men så en dag när vi slösurfade på hemnet så snubblade vi över huset som har mycket god potential till att vara Huset – ja, huset med stort H. Så lite plötsligt och lustigt så mailade vi mäklaren och köpte biljetter hem. Detta var en vecka och igår eftermiddag anlände vi till Kristianstad.

   Om huset verkligen är perfekt för oss återstår att se (vi ska på visning imorgon) men vi vågade helt enkelt inte vänta längre och riskera att någon annan skulle lägga vantarna på ”Vårt Hus”. Afrika och lejonen får helt enkelt vänta.

   Beslutet om att vi skulle åka hem höll vi hemligt just för att kunna överraska systrarna där hemma. Båda mina äldre systrar trodde att det var Louise som skulle komma på besök men plötsligt knackade det på dörren igen och där stod jag och Johan. Att få se deras chockade miner gjorde hemresan lätt värt besväret. Efter det följde ett par samtal med nyheten om att vi var hemma – jag har nog aldrig gjort så många människor glada på en och samma dag. 🙂

Nu är vi riktigt peppade inför morgondagen. Fortsättning följer…

pusshaj!

2014-06-23-2208_53a88955ddf2b31e8c2a61fc

Annonser

One response »

  1. Aldrig under mitt snart 34-åriga liv har jag blivit så överraskad!
    Jag hade verkligen ingen aning och fattade ingenting, det kändes i hela kroppen!
    Får tårar i ögonen nu när jag skriver:)
    Underbart härlig överraskning iaf!
    O tatueringen är verkligen ett fantastiskt konstverk som du bär med dig hela livet!
    Ses på lö!
    Pusshaj!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s