hajfenor och babyturtles

Standard

Igår kväll gick vi bort till sköldpaddscentret och kom fram i lagom tid för att hinna få se när sista kullen nykläckta små små babysköldpaddor släpptes ut på stranden. Hela gänget som hade samlats på stranden stod nyfiket och under tystnad när de små liven kravlade sig ner till vattnet. Nu får sköldpaddorna klara sig på egen hand och vi håller tummarna för att så många som möjligt ska överleva och om 25-30 år komma tillbaka till samma strand och gräva ner sina ägg. Meeeen i den här takten som människan förorenar havet och ständerna och fiskar på ett ohållbart sätt, dvs i alldeles för stor utsträckning och ofta med en teknik som förstör havsbotten eller plockar upp hela stimm, så ser det inte alls ljust ut för havssköldpaddorna. För 10 år sen hade de ungefär 10 000 äggläggande sköldpaddor på den här stranden, nu är det knappt 10 som återvänder varje år. I år hade de sju. Förra året bara fyra. Av tusen ungar är det en som överlever till vuxen ålder och lägger ägg.
DSC_0010

DSC_0018 DSC_0028

Senare på kvällen gick pojkarna, i vanlig ordning, på djungeläventyr medans jag och Emilia begavs oss på havsäventyr. Johan och Christians mål var att hitta ormar. Vårt var att hitta lyssande plankton som vi hittade ett par meter ut. Vi stannade i vattnet ett tag och snackade om allt möjligt. Längst bort på standen bor en rik austrualienare som envisas med att ha en strålkastare på taket som lyser över vattnet och en del av stranden. I reflektionen som blev över vattnet såg jag något som rörde sig i ögonvrån. Första tanken var ‘haj’ men den andra tanken var att det var en boj som guppade i vågorna. Jag stannade till och tittade igen. Jodå, i ljuset i strålkastarljuset såg jag en trekant som rörde sig i vattnet. Hade det varit ljust ute hade jag (nog. tror jag. kanske.) stannat kvar lite till för att se vad det var för haj och hade det varit en revhaj hade jag (nog) stannat kvar men hade det varit en haj jag inte känt igen hade jag sprungit upp fort som bara den. Nu var det mörkt och vi beslöt oss för att gå upp.

Nu på morgonen åkte Emilia och Christian från oss för att åka vidare till Singapore. Vi är glada att det var just dom som hade platserna framför oss på bussen förra veckan. Dessvärre tycker jag redan det är lite tomt vid frukostbordet.

pusshaj!

Annonser

3 responses »

  1. Så tragiskt när djurlivet blir lidande för vårt dumma beteende!
    Men häftig upplevelse att få vara med om.
    Tänk haj och håll kvar vid den tanken och ta dig upp ur vattnet direkt nästa gång:)
    Kram på er!

  2. Saaaknar er!!! Men det är vi som är mest lyckliga över att vi träffade er på bussen!! Så himla mysigt att kunna följa å läsa om era era äventyr här. Just nu är vi i Jakarta och jag önskar att du va här, för allt härligt babbel och sen behöver jag någon att parta lite med ;-). Kom till Java! Puss och kram Emilia&Christian

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s