Kuching

Standard

Nu har vi förflyttat oss en bit söderut och befinner oss i Kuching. Planet från Manilla till Kota Kinabalu var fullt av hostande och nysande kineser och någon dag senare åkte jag på en förkyllning men nu efter ett par dagar i Kuching är jag på bättringsvägen. Förutom att jag legat i sängen och druckit te i mängder så har vi besökt en grotta som var full med tusentals fladdermöss och efter det åkte vi till orangutangerna.
   Orangutangerna är ”vilda” och de bor på ett inhägnat område på 160 000kvm. För att hjälpa djungelmännen (orang=man, utan=djungel) på traven så får de hjälp med mat, dvs banan och annan god frukt som placeras ut på vissa ställen två gånger om dagen. Har orangutanerna hittat frukt i djungeln och är mätta så kommer de inte men är de hungriga så kommer de fram. Det är bara under dessa mattider som besökare släpps in i parken. Skogsvaktarna som vaktar skogen och djuren visade vart man fick stå och hur man skulle bete sig. De varnade lite extra för den store alfahanen. Om vi blev ombedda att backa skulle vi backa och om de bad oss springa så skulle vi springa. Jag trodde att skogsvaktaren pratade om den stora orangutanen som satt och käkade ett par träd bort men ack så fel jag hade. Någon  minut senare förstod jag varför vi blev varnade. Emot oss kom Bigfoot gående. Han var stor. Jätte stor. Och hårig. Där lunkade han lugnt fram, för varje fotsteg han tog satte han ner motsatt hand med knogarna neråt i marken. Hans långa rödbruna päls gungade i takt med hans lunkande. Det stora orangutanen jag tidigare hade sett var plötsligt inte lika stor längre. Det var heller inte en hane utan en hona som genast flyttade på sig för att ge plats åt sin hane. Medans de yngre orangutanerna busade och retades med varandra så satt alfahanen lugnt och tittade på. På ungarna. Och på oss. Och vi tittade tillbaka.

Jag undrar vad han tänkte på när han satt där och tittade. Alfahanen kommer bara fram ibland. När han är hungrig och de var han nu.
   Ser han samma likhet hos oss som vi kan se hos dom?
   Hur ser han på oss? Är han nyfiken eller ser han på oss med förakt?
   Förakt för allt dumt människan gjort emot honom. Emot hans art. Emot djungeln. Emot hela naturen.

DSC_0064 DSC_0072DSC_0004 DSC_0262
DSC_0222 DSC_0124DSC_0205

Annonser

3 responses »

  1. Jösses vad häftig och mäktigt att vara så nära de stora djuren i det ”vilda”!
    Glöm inte träna då och då så ni kan springa när ni måste:)
    Snäääälla var rädda om er!!
    Jag blir helt nervös här hemma men är så otroligt glad att vi får följa er underbara resa!
    Puss på er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s