Shanghai

Standard

Redan vid ankomsten till Shanghais tågstation märkte vi att det var skillnad på städerna. Vi uplevde Shanghai som smidigare och aningen bättre organiserat. Även om luften var förorenad i Shanghai så var det värre i Peking men i båda städerna var det som att det låg en lätt dimma över hela staden.
Incheckning på hotell brukar ta bara någon minut men inte på Baolong Homelike Hotell, där tog det oss ca 40min. Vi hade bokat och betalt för vår vistelse dagen innan men inte skrivit upp bokningsnumret då det brukar räcka med att visa upp pass. Vi sa att vi hade numret på vår mail, tog på upp Pedro (vår lilla surfplatta) och bad om lösen till wifi:n då sa tjejen bakom disken ”no living, no wifi”. Ännu en gång försökte vi förklara att vi har bokat och betalt för ett rum och för att kunna ge henne bokningsnumret behövde vi komma åt wifi. Vi fick samma svar igen ”no living, no wifi”. Aningen frustrerad gick jag ett varv i lobbyn i jakt efter någon som prata engelska. Jag hittade en tysk. Tysken pratade engelska men ingen kinesiska. Jag fick i alla fall låna hans iphone och kunde då uppvisa vårt bokningsnummer. Nej men då var det inte det personalen i receptionen ville ha. Nu ville de ha ett utskrivet papper. Efter mycket om och men fick vi tillslut låna receptionens dator och pappret skrevs ut. Jodå, nu kunde de se att vi bokat och betalt. Nu när det problemet var löst skapade personalen ett nytt, ett projekt som inte behöver vara ett problem men duon i receptionen med intelligens på samma nivå som en fiskmås lyckades göra det till ett stort kompilicerat problem. De skulle nu kontollera våra pass. Formulär skulle fyllas i, papper skrivas under och passen skulle kopieras. Överallt låg det papper och pass och det rådde kaos då duon saknade förmågan att organisera saker och ting. Vi ett tillfälle stod tjejer framför oss med Johans pass i handen och frågade efter hans namn, ett bra exempel på fiskmåsnivån. Efter 40 min kunde vi äntligen åka upp till vårt rum som var förvånadsvärt fint för att kosta 118kr/natten. Fint och rent och inga fuktskador. Dock låg det ett gäng visitkort på golvet innanför dörren med bilder på lättklädda kvinnor, vänligt men bestämt dumpades dessa i papperskorgen. Vi hann bara ta en dusch innan det ringde på dörren, det var killen från fiskmåsduon. Han ville låna våra pass. Nej sa vi men Johan följde med honom ner, då visade sig att de inte hade förstått vilket land vi kom ifrån. ”Are you american?” ”No, we are from Sweden” ”England?”. Där stod dom med våra pass i handen men kunde ändå inte reda ut vilket land vi kom ifrån.
I Shanghai tog vi oss en närmare till på The Bund, både från marknivå och uppifrån från Oriental Pearl Tower, lite av Yuyuan-parken och området rund omkring samt traskat runt i området vid hotellet där vi hittade riktiga mat- och smyckesfynd.
Innan vi lämnade Shanghai åt vi middag med en klasskompis från Bukarest, Adelina och hennes kille. Vi åt på ett mysigt ställe i den mysiga stadsdelen Tianzingfang. De låga husen, de trånga gatorna med dess fina belysning var en fin kontrast till allt det storskaliga.
Något snabbtåg till Hong Kong finns inte ännu utan bara ”vanliga” tåg. Dessvärre inga biljetter förens nästa vecka. Därför fick det bli flyg för oss. Att flyga 2,5 timme i stället för att åka tåg 18-25 timmar kändes ändå okej.
Pusshaj!

DSC_0493DSC_6061DSC_5944

Annonser

2 responses »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s